Länsstyrelsen har kartlagt och klassificerat de kända förorenade områden som finns i länet enligt den så kallade MIFO-metoden (metodik för inventering av förorenade områden). Utifrån denna inventering har sedan en prioriteringslista framtagits över de områden som är i störst behov av efterbehandling/sanering.
Ansvar
Efterbehandling av ett område kan bli mycket kostsam beroende på vilken typ av förorening det handlar om, hur stort område som är förorenat och hur svårt området är att sanera. I första hand ska den som orsakat föroreningen (verksamhetsutövaren) stå för kostnaden att sanera området men om denna inte längre går att finna kan den som äger fastigheten bli ansvarig för saneringen. Man ska därför alltid vara mycket försiktig och uppmärksam när man köper en fastighet och då särskilt fastigheter där man vet att det tidigare bedrivits miljöfarlig verksamhet.
För föroreningar som härrör från verksamheter vars drift upphörde före den 1 juli 1969 kan inte längre verksamhetsutövaren hållas ansvarig för efterbehandlingen. I dessa fall bekostas saneringen i regel med statliga medel.
Upplysningsskyldighet
Den som äger eller brukar en fastighet är skyldig att genast underrätta miljö- och byggnadsnämnden om han eller hon upptäcker en förorening som kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.
Likaså ska miljö- och byggnadsnämnden underrättas om det sker en olycka där förorening kommit ut i miljön.
Efterbehandlingsprojekt
I Hultsfreds kommun pågår just nu
Svartsjöprojektet, vilket syftar till att sanera övre och nedre Svartsjön från kvicksilverhaltiga bottensediment.
Under 1993 och 1994 sanerades
Järnsjön från PCB-haltiga bottensediment. Båda dessa saneringsprojekt tillhör de största som utförts i Sverige.
