Reglerna om efterbehandlingsansvaret för förorenad mark finns i 10 kap (1998:808) miljöbalken. Reglerna i 10 kap miljöbalken kan översiktligt beskrivas enligt följande.
I 1 § anges att kapitlet skall tillämpas på mark- och vattenområden samt byggnader och anläggningar som är så förorenade att det kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.
Av 2 § framgår att ansvarig för efterbehandling av sådana områden, byggnader eller anläggningar som anges i 1 § är den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som har bidragit till föroreningen (verksamhetsutövare). Kan den nuvarande verksamhetsutövaren inte bekosta efterbehandlingen har tillsynsmyndigheten möjlighet att förelägga tidigare verksamhetsutövare förutsatt att denne bidragit till föroreningarna. Tillsynsmyndigheten behöver således inte förelägga verksamhetsutövaren och den tidigare verksamhetsutövaren i någon särskild ordning utan är oförhindrad att förelägga först den ena verksamhetsutövaren och sedan den andra eller båda.
I 3 § anges bl a att om någon verksamhetsutövare inte kan utföra eller bekosta efterbehandling av en förorenad fastighet är var och en efterbehandlingsansvarig som förvärvat fastigheten och vid förvärvet känt till föroreningarna eller då borde ha upptäckt dem (var och en som förvärvat fastigheten efter den 1 januari 1999).
Av 4 § framgår att efterbehandlingsansvaret innebär att den ansvarige i skälig omfattning skall utföra eller bekosta de efterbehandlingsåtgärder som på grund av föroreningar behövs för att förebygga, hindra eller motverka att skada eller olägenhet uppstår för människors hälsa eller miljön. När ansvarets omfattning skall bestämmas skall det beaktas hur lång tid som har förflutit sedan föroreningarna ägt rum, vilken skyldighet den ansvarige hade att förhindra framtida skadeverkningar och omständigheterna i övrigt. Om en verksamhetsutövare visar att han bidragit till föroreningen endast i begränsad mån, skall även detta beaktas vid bedömningen av ansvarets omfattning.
Enligt 5 § skall den som äger en fastighet som efterbehandlas trots frihet från ansvar enligt 2 § eller 3 § förpliktas att i skälig utsträckning svara för kostnader som motsvaras av den värdeökning på fastigheten som efterbehandlingen medför.
I 6 § anges att om flera verksamhetsutövare är ansvariga skall de svara solidariskt i den utsträckning inte annat följer av att ansvaret är begränsat enligt en skälighetsbedömning. En verksamhetsutövare som visar att hans eller hennes bidrag till föroreningen är så obetydligt att det inte ensamt motiverar efterbehandling skall dock ansvara endast för den del som motsvarar bidraget.
