Fattigvårdens historia i Målilla

Baserat på ett tal av dåvarande kommunfullmäktiges ordförande Bo Bergman. Talet hölls vid nyinvigningen av äldreboendet Hemgården i Målilla den 12 april 1996.

Kära vänner.

Det är med glädje jag står här och håller invigningstalet i det nyupprustade Hemgården. Som ni vet så har det varit en lång och jobbig resa som började i mitten på 1980-talet och som slutade med målgång idag. Men jag tänkte ta med er på en resa tillbaka i tiden till 1800-talet och den gamla fattigstugan.

Förresten vet ni att ortsnamnet Målilla omtalas första gången 1329 och skrives Malhella?

Den gamla fattigstugan vid kyrkan härstammar från sekelskiftet 17-1800-talet. På den tiden var det självhushåll med någon av de yngre som tog lite ansvar för verksamheten liksom också anhöriga. De som bodde på fattigstugan var vad man sade medellösa gamla och yngre. Inte förrän 1890 anställde Målilla socken en avlönad sköterska och all mat tillagades gemensamt i en öppen spis. Fattigstugan var i två våningar. I nedre våningen var det kök i mitten och med gubbarna i ett gavelrum och tanterna i det andra gavelrummet. Övre våningen bestod av mindre rum som beboddes av senila och utvecklingsstörda, man kan i princip säga att dom var inspärrade.

Sekelskiftet kom och industrialismen gjorde sitt intåg även här och nya idéer och tankar föddes. Arbetsrörelsen och Liberalismen gjorde framsteg och fackföreningar bildades. Allmän rösträtt infördes och första kvinnan kom in i riksdagen, Kerstin Hesselgren (frisinnad).

I dessa tider på 20-talet resonerade man i Målilla om ett ”ålderdomshem”, som det nu skulle heta. 1/10 1922 behandlade Målilla fullmäktige en skrivelse från Fattigvårdsstyrelsen om ett ålderdomshem inom kommunen. Man beslöt att en utredning med priskalkyl skulle göras av Fattigvårdsstyrelsen.

Ordförande i Fattigvårdsstyrelsen och senare även byggnadskommittén var nämndeman G. V.  Rudström Stensryd. 2 förslag presenterades på fullmäktigemötet 5/1 1923.

Alt. 1: Inköp av tomt 1005-1016 för 15 000 kronor och en om- och tillbyggnad av klockargården ”Vestrinska huset” för 28.200 kronor, tomten där vi nu befinner oss.

Alt. 2: Nybyggnad för 56 000 kronor.

Fullmäktige antog alternativ 1 och inköpte tomten för 15 000 kronor. Gården innehöll även den så kallade Mellangården liksom åkermark och skog, som delades mellan bönderna i kyrkbyn. Skogen köptes C-A Alm som då var gårdssmed på Gårdveda gård. Ritningar framtogs av arkitekt Hjalmar Hammarling Stockholm tillsammans med kostnadsförslag.

Åren gick och debatterna i fullmäktige var många och ordrika. Men fullmäktigemötet 28/6 1930 beslöt man äntligen för en ombyggnad av det ”Vestrinska” huset som var en 2 vånings mangårdsbyggnad.

Först våren 1931 kom man igång med byggnationen. Byggmästare var Erik Gustavsson från Hultsfred. Carl Svensson Målilla By var grundläggare, målare var Fritz Danielsson också Målilla By. Rörläggning utfördes av en Växjöfirma och el av John Persson. Byggnads kontrollant var Nils Persson som senare blev en stor byggmästare i Oskarshamn. Den 4/1 1932 invigdes hemmet och plats för 24 pensionärer och innehöll enkel, dubbel, 3 och 4 bäddsrum, totalt 17 st. I övre våningen hade föreståndarinnan ett rum och alkov. I nedre våningen var det kök, matsal och rum. Källaren innehöll tvättstuga, bagarstuga och pannrum med en Norrahammars-panna. Det fanns inte vatten och avlopp i kyrkbyn, men man hade pump och avlopp ut i Emån från tvätt och badrum.

Byggnationen kostade 47 365 kronor inklusive inventarier. Yta 200m²/plan. Invigningstalet hölls av riksdagsmannen Erik Andersson Målilla, vars hus Johnny Sigvardsson nu äger. (Johnny är kommunens ansvarige för dagens byggnation). Tal hölls också av tidigare nämnde G. V. Rudström liksom av fullmäktigeordförande kamrer Häger. Kyrkoherden Aspegren höll en som det står djuptänkt och varmhjärtad betraktelse över psaltaren 68 kapitel 1-7, där man talar om ”änkors försvarare” och om ”Gud som hjälper de ensamma till ett hem”. Han slutade med psalm 500 vers 7. Dessutom sjöng hembygdskören under ledning av kantor Danielsson (som senare blev rektor här på 50-talet) bland annat Ära vare Gud, Vårt land, och röd lyser stugan (högtidligt).

Hemmet tjänstgjorde i många år. I början på 50-talet byggde man om med ett nytt kök. Vatten och avlopp kom till kyrkbyn 1954 och då installerades vattenklosetter. Ett svinhus byggde man 1933. Det fanns två affärer och konditori Felix i närheten. Man tog även pensionärer från Gårdveda gamla kommun. 1968 invigde man det nya ålderdomshemmet där vi nu befinner oss i. Det gamla ”hemmet” revs 1975 och den sista tiden gick det livligt till i ”hemmet”. Hultsfredshus hade danska arbetare som bodde där, och det var törstiga och livliga pojkar.

Nämna några personer från ”hemmet” kommer man inte ifrån, Gustav Larsson, som flyttade in 1922 när han blev ensam i livet, 33 år gammal. Han var ansvarig för eldningen och varutransporterna. I pannrummet hade han korgstol, ett skåp med ”litern” i och cigarrer. Det var fint och välstädat där. Han tänkte alltid högt och hade öknamn på alla. Han var mycket slagfärdig. Vid en intervju 1949 när han fyllde 60 år, frågades han varför han var ungkarl.

”- Ser du fruntimmer har jag aldrig tyckt om. De ställer till så mycket oväsen!”

Vid ett annat tillfälle ertappade han en vedtjuv.

”- Så mycket som du vet så är det socknas ved!”

Hembygdsfesten var en höjdpunkt för honom. Han dog 1972, 83 år gammal. Josefina Krantz var en mycket liten gumma.

Föreståndarinnan Margaretha Bergstrand var rödhårig och kallades ”Rödhåra”, kocken Helny Johansson från Stubbhult blev ”Stubbhultekock”, Sonja Bielke föreståndarinna på 50 och 60-talet kallades ”kära mor”.

Som sagt den 10/2 1968 invigdes nuvarande ”Hemgården” med 40 platser med följande förhistoria. I december fullmäktige 1965 godkändes skissförslag av arkitekt Magnusson Mönsterås, tidigare Hultsfred, då statsarkitekt i Målilla. Socialstyrelsen godkände förslaget med de 40 platserna 1966. Kommunen inköpte ytterligare 2 500 m² mark 1966 för 16 000 kronor. På den tiden var det kvotfördelning för att bygga ålderdomshem. Länsstyrelsen gav byggnadstillstånd om något annat ej byggdes av 1966 års kvot. En kommun i Dalarna hoppade av, så bygget kom igång 66/67.

Byggmästare var T. Karlsson och Söner i Virserum. Byggnationen klar till julen 1967. Kostnad var 2,3 miljoner därav inredning 150 000 kronor. Invigdes den 10/2 1968 av fullmäktige ordförande och socialnämnd ordförande Bengt Carlsson Gårdveda. En annan som talade var Olle Cademark. Föreståndarinnor Gerd Svensson och Sonja Bjielke. 1973 kom Gerd Davidsson.

Lite siffror: Fattigvårdsstyrelsens budget 1932 -35.629 kr. Föreståndarinnans lön 600 kr/år.

Sedan känner vi till historien. Ett 80-tal fyllt med diskussioner om äldreomsorgen här och ute i övriga Sverige om storlekar i m², eget boende, helinackorderingar m.m. Ritningar framtogs på om och tillbyggnader av ”Hemgården” men förkastades efter tidvis hårda debatter. I november 1987 påbörjades dom två stycken friliggande husen med 8 lägenheter på cirka 65 m², förrådsbyggnad, ny parkering och infart. Det stod klart i augusti 1988. Totalentreprenör Allan Hultman Mörlunda. Kostnad: 3,6 miljoner kronor.

För tre veckor sedan var jag med på återinvigningen av Lindgården i Hultsfred och nu här i Hemgården. Så nu har vi rätt så bra standard på våra servicehus. Det har varit en jobbig tid för er, både personal, som boende här under byggtiden, men nu står ett modernt, fräscht och tidsenligt ”Hemgården” färdigt.

Jag vill passa på att tacka alla som deltagit i arbetet med upprustningen av ”Hemgården”. – Ni personal med Monica Nilsson i spetsen. – Ni entreprenörer med Allan Hultman i spetsen, arkitekten Peter Boustedt och Ni alla andra projektörer och Johnny Sigvardsson som från kommunens sida hållit i byggnationen. – Ni konstnärer som gjort en strålande utsmyckning. Jag vill också sända en hälsning till de boende som inte deltager här ikväll.